söndag 29 september 2013

Aktivitetsstöd.

Helgen har förflutit i aktivitetens tecken.
Under lördagsförmiddagen låg trädfällning på agendan, först och främst tog vi ned en halvrutten björk som hotade att ödelägga hela mitt hemman om sydvästen skulle lägga an. Efter det var det dags för nästa pilsner, en lönn som under många år har varit en nagel i ögat på min advokat då dennes obligatoriska solningstid blivit kortare och kortare.
När såväl björk som lönn hade fallit presenterades en uppsjö av gymnastiska övningar iform av att såga knubb och bära ris.
Eftersom jag är fullständigt talanglös som skogvaktare och dessutom en smula svag i nerverna så hade jag den stora glädjen att ha hjälp av två av svensk skogsindustris absoluta giganter, inga mindre än Greve von Kvek och dennes gesäll.
Traktorer, spännband, kättingar och stegar fanns representerade vid fällningen och professionalismen gick inte på något sätt att udgå.

Att jag körde ihjäl en av motorsågarna smolkade dock glädjebägaren en smula. - I samma veva behagade von Kvek såga i en spik varvid sågkedjan, trots upprepad filning, blev fullständigt obrukbar.
Den öl min advokat bjöd på blåste dock bort alla eventuella moln av bitterhet efter katastrofen med kedjesågarna.

Lördagseftermiddagen bjöd på en del fiffel med mitt projekt Sinkadus och när det klarats av var det dags för lördagsdrink. Arnold tog en svängom med den gröna fen och jag fick uppfattningen att han uppskattade henne. Jag avstod den här gången och höll mig istället till Punsch och Havana Club blandat med Coca-Cola.
En trevlig stund med samtal om livets allvar och naturligtvis om möjliga färgsättningar av motorcykelkarosseri.

Som om inte det ovanstående var nog så bjöd söndagen ännu mer aktivitet.
I dag är nämligen dagen då årets absolut största spektakel drabbar min hemby, under tolv timmar spatserar tio gånger så många människor som i vanliga fall på byns gator.
All den mänskliga färgprakt den samtidsintresserade och uppmärksamme kan drömma om finns representerad, och att man på förhand kan tala om vad man kommer att möta inom ramen för marknadsområdet är tvivelsutan.
"Stereotypt" skulle den politiskt korrekte ha myntat om den imorse intervjuat mig om dagen. - Det uttalandet hade naturligtvis den politiskt korrekte fått äta upp när den senare med egna ögon sett att min profetia varit till fullo överensstämmande med verkligheten.

Jag hölls till största delen med ideellt arbete men jag hann ändå med att besiktiga det rådande knallemarknadsklimatet.
Föga förvånande iakttog jag fenomen som östeuropeeiska karusellmaskinister med dålig tandstatus klädda i olikfärgade täckjackor, mysbyxor och plasttofflor eller träskor.
Marknadsbesökare klädda i mössa/skärmmössa med järnkorsmotiv, tröja med järnkorsmotiv, eventuellt mysbyxor med järnkorsmotiv och så kallade "Foppatofflor" kryddade verkligen dagen till en angenäm smak.
Blottade tandhalsar, nikotingula fingrar med sorgekantade naglar, handskar med avklippta fingrar, t-tröjor med ylande vargar, olika typer av knasiga mössor, asiatiska kvinnor i sällskap med överviktiga och betydligt äldre män, söndertatuerade unga föräldrar med Pitbull, storstadsbönder, krimskrams och hemslöjd var också samtliga representerade på ett eller annat sätt.

Jag valde att ta det obligatoriska varvet efter att mitt "arbetspass" var över och trängseln avtagit märkbart.









 





 

5 kommentarer:

  1. Vilken ort blev besudlad av krämarnas marknad? Din referens till knallemarknad kan av vissa anses som en ren förolämpning av de ursprungliga gårdfarihandlarna även om du i dagens språkbruk iofs har stöd för din benämning.

    Exakt vad jag anser om uppfinningsrikedomen vad gäller sockersked låter jag vara osagd denna gång men i detta fall kanske man inte skall använda benämningen "den gröna fen" ;)

    SvaraRadera
  2. din beskrivning av marknadsbesökare verkar omspänna alla.i vilken grupp skulle du placera dig själv. o21håkan

    SvaraRadera
  3. Jag höll på att lösas upp i förtvivlan när plötsligt "hemslöjd" nämndes. Se där ett litet hopp om kvalitet och tradition. / Acke

    SvaraRadera
  4. Trädfällning ser ju trevligare ut än att frottera sig på bynn, men vem är väl jag att avgöra!?

    SvaraRadera
  5. grogg.
    Jag vågar påstå att en knalle eller en gårdfaihandlare definieras av att sälja sina varor på marknader utanför hemorten. Om någon eventuellt skulle ta illa vid sig av min beskrivning så förutsätter jag att den inte är känner till definitionen. ;)

    Absintskeden är naturligtvis inte representativ, detsamma gäller glaset. Men vem är jag att förvägra en broder hans självklara tribut?

    o21håkan.
    Jag placerar mig i gruppen "Vita, etniskt svenska hårt arbetande män med försörjningsplikt gentemot sina barn och sannolikt en del socialt utslagna, samt en minst lika stor del icke svensktalande svenskar."

    Acke.
    Hemslöjden brukar vara av hög kvalitet, visserligen är delar av utbudet numer slöjdat i en något mer industriell miljö men ändå... Jag köpte hemgjord sylt iaf.
    Angående marknaden överlag så är den traditionella aspekten en av anledningarna till att jag fortfarande kan uppskatta den efter att ha besökt den varje år så länge jag kan minnas. Traditioner är viktiga.

    Jerker.
    Trädfällningen var trevlig, men en man i min ställning har ju ett visst ansvar att representera både sig själv och sin familj i dessa sammanhang.
    Jag är ju, som du redan vet, högt aktad i samhället.

    SvaraRadera